Väntan, väntan vänt...

Jag och Åsa skojjar nästan alltid om att vi är tidiga till allting. Det händer ofta att vi får sitta kvar i bilen ett bra tag bara för att vi är för tidiga till ett möte eller nån träff. Vi resonerar som så att det är bättre att vara i tid och ha lite marginal än att stressa och bli sen.

Vi hade ju självklart tänkt att vår bebis som är på väg skulle ha samma uppfattning om tid och uppfostran om att inte vara sen som vi har. Nooot! Eftersom det beräknade datumet var satt till den 15e Maj så hade det varit väldigt passande för vår del om bebisen behagade att komma den 14e, precis som vi skulle ha gjort.
Nu är det den 22a Maj och bebisen har än så länge inte gjort så mycket väsen av sig för att komma ut. Det får bli till att be om ursäkt med en gång!

-Ursäkta att jag är försenad, men jag råkade försova mig!

Kommer man få höra det i 18 år nu? (det kan ju i och för sig nämnas till bebisens försvar att vi också var försenade och att vi kommer ju i tid idag så det kan ju ändra sig med åren)

I vår totala tristess och väntan så drog vi ut på landet och hälsade på Elle och Fredrik med hundar och Hella i Gimåfors. Sjukt härlig dag med både grill, sol och andra slappa aktiviteter. Härligt och roligt, precis vad vi behövde! Fick till och med bonnabränna!

I morgon är det måndag igen och 7 dagar över tiden. Det är väl bara att köra på som vanligt och vänta lite till. Ny vecka och nya möjligheter!