Detta efter att ha varit försenad med 9 dagar varav de 3 senaste dagarna innan bara ha lurats vara på väg. I söndags när vi var i Gimåfors så började det hända grejjer på vägen hem och under natten mellan söndag och måndag så trodde vi att det var dags. Så fel! Frampå morgonen stannade allt av och hon (Lilly) tog det mycket lugnt igen. Då hade vi redan ställt in morgonpasset, fixat Ulrika till att köra kvällspasset kolla hur det skulle lösa sig med Kungen mm, mm. Det slutade med att Åsa gick och väntade hela dagen på att nåt mer skulle hända och jag åkte och jobbade kvällspasset på MOOVE.
Natten som följde blev i alla fall lite mer givande och vi trodde att det kanske var på gång i alla fall men visa efter gårdagens tillbakagång kunde man ju inte hoppas på nåt resultat nu heller.
Vid 10-snåret så kändes det som att det var dags att åka upp och kolla i alla fall. Vi hade inte så mycket förhoppning om att få stanna kvar men vi blev ombedda att komma in för en kontroll. Mycket riktigt så blev vi efter kontroll hemskickade igen med lite hängande huvuden. Vi skulle hem och äta lunch, ta en promenad och vila lite, sen skulle vi komma tillbaka igen vid 2.
Som jag sagt tidigare så är vi väldigt punktliga av oss i vår familj (utom enl iten tjej som inte fattat detta än). Klockan 14.00 infann vi oss på Kvinnokliniken i Sundsvall för att skriva in oss på BB. Efter lite tvekan hos läkaren och Barnmorskan så blev vi äntligen inlagda. Bara det kändes som ett steg i rätt riktning!
Sen hände det i och för sig inte så mycket mer på ett bra tag. Värkarna kom och gick om vart annat men inget annat. När man kollat lite TV innan eller hört från andra så har man ju fått uppfattningen att det är ett gäng värkar ett tag och sen är det lugnt ett tag och man kan sitta och läsa eller äta lite osv. Men det var ju inte alls så! Från det att det började hända grejjer på riktigt så fanns det ju inte en sekund över till nåt annat. hur tusan hinner andra läsa, kolla FB eller äta? Tur att jag packade Gainomax, RedBull, bananer och kexchoklad! Det kunde jag snabbt trycka i mig medans Åsa hade nåt annat än att värka för sig. När jag skulle på toa fick jag springa fram och tillbaka för att sen hitta en avsomnad Åsa pga för mycket lustgas!
Åsa gjorde verkligen ett hästjobb! Hon var så sjukt duktig genom hela förlossningen, gjorde precis som hon skulle, bet ihop och kämpade. Det var inte många sura miner eller nån tendens att ge upp där inte! Så här i efterhand så finns det t o m faktiskt ett par saker att skratta åt som hände! En bra bit in så bad hon om ryggmärgsbedövning men eftersom det bara finns en narkosläkare så dröjde det och när han väl dök upp var det för sent för att sätta den vilket gjorde att Åsa fick hålla tillgodo med lustgasen.
Vilken känsla när en liten flicka äntligen behagade att titta ut! De första minuterna känns väldigt röriga och känslosamma. Hur som helst så tittade vår lilla Lilly ut kl 22.55 den 24 Maj!
Det där med att komma försent skall jag ta upp med henne lite senare! Nu så är det bara mys, mys och mys som gäller hemma, eller kanske mera av äta o sova, äta o sova, äta o sov......
 |
| Lilly 2011 05 24 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar