Kungen - min bästa vän

Det blev en sista vända upp och ner på Klissberget. Jag hoppades medans vi sprang där tillsammans att vi kanske skulle få göra det fler gånger men jag tror att även Kungen visste att det inte skulle bli så. Det är med en stor tacksamhet och glädje som jag tänker på honom.

Just nu så känns det inte alls bra att han lämnat oss, sorgen sköljer över när man minst anar det. Det är framförallt alla små saker i vardagen som han förgyllde som är värst att inse att han inte finns med oss längre.
Hans matskål står fortfarande kvar, hans bädd är fortfarande tillstökad av honom själv och hans koppel hänger vid dörren. Än så länge vill vi ha kvar känslan av att han finns hos oss.

Det var inte rättvist!