En månad kvar!!

Jag har sprungit marathon, åkt vasan, cyklat vättern, sprungit lidingöloppet, simmat vansbrosimningen med mer flera gånger. Det är oftast sjukt jobbigt och man undrar vad man håller på med egentligen. Det är inte bara just under loppen som dessa tankar far runt utan även när man är ute och springer i hällregn eller åker skidor i minus 20. Hur som helst så är det en lång väg med träning som ligger bakom att man faktiskt klarar sig igenom det uppsatta målet.

Nu har min fru Åsa hållit på att träna i 8 månader och har bara en månad kvar till den största prestationen man kan göra. Det kommer slå allt vad jag gjort tidigare. Nu kan man inte skryta med Sthlm Marathon längre! I 8 månader har hon burit runt på Junior och knappt klagat en sekund. Det har varit svårt att sova för henne, ont ryggen, trötthet och klumpigheten med den stora magen med mer, med mera. Jag har inte behövt springa till Statoil mitt i natten eller fått några konstiga utskällningar. Och jag som ojjar mig ganska mycket när jag har tränat hårt! Får sluta med det nu. Men det kommer ju ändå tankar på vad man pysslar med. Vilka saker kroppen utsätts för och vad vi är kapabla till. Det är väldigt svårt att föreställa sig eller faktiskt tro på att en unge får plats inne i magen. Vad kroppen tål sen då!? Hela graviditeten är ju en enorm påfrestning av kroppen och sen följs det av nåt så sjukt jobbigt och smärtsamt som en förlossning. Känslan av att klara av ett uppsatt mål är ju kanon men känslan av att bli förälder kan jag tänka är enorm. Jag har all anledning att återkomma i det ämnet.

En månad kvar sen smäller det! Då skall ungen ut! Jag har laddat BB-väskan med RedBull, Gainomax, energibars och kexchoklad, allt för att jag inte ska vara hungrig under tiden. Åsa har laddat med bebiskläder och smågodis!

Igår var vi hos Mikael Mucka, vår barnsmorska. Hur skönt som helst att ha en manlig barnmorska. Han e grym, kan varmt rekomenderas till alla andra. Det känns så tryggt och energiladdande att besöka honom. Nu har vi bara två gånger till bokade för besök vilket nästan känns tråkigt, även om han sa att han snart vill träffa oss utan mage och med en liten bebis istället.